Resans egen "Pappa"razzi

Under resans gang har jag bl.a filmat och dokumenterat 9 rulle. min stillbild kamera ar nu stolen men filmkamera ar fortfarande min. Vaktar filmerna som min planbok och passport. hoppas att de kommer hem med mig intakt.

Mansour

Bolivia turné över

Jag var här för 3 år sedan, i oktober 2005 under valrörelsen. Jag intervjuade så många som jag bara kunde, bland annat fick jag en intervju med Evo Morales i Cochabamba, dit jag flög bara för att göra intervjun. Jag bodde 4 dagar i El Alto, dit journalister om de ens åker dit bara brukar vara i ett par timmar. El Alto är den mest deprimerande staden jag vet i världen, 1 miljon fattiga, 3 900 meter över havet, stark sol, stark blåst, stark kyla. Jag antecknade, och antecknade. För tre år sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle skriva en pjäs överhuvudtaget. Ännu mindre att jag skulle skriva en pjäs som skulle åka på en liten turné till Bolivia.

Nu är det över. Vi har alla åkt åt olika håll. Det har varit en fantastisk Bolivia turné.

America

Bolivia har inga bra fotbollspelare

Fotboll

Bolivia spelade hemma mot Chile sista kvällen. Vi gick alla till stadion i La Paz med Bolivia tröjor, halsdukar och mössor. Det är obeskrivligt kallt här. Alla hade klätt på sig lager på lager på lager med kläder. Stan var i total feststämning. Alla bolivianer verkade veta att de skulle förlora men det var fest ändå. Flera gator som annars är fyllda av pyrande svart avgasrök och så tätt med bilar att det knappt går att gå över gatan hade stängts av för biltrafik och förvandlats till breda gågator. Bolivia förlorade med 0-2. Chile var helt enkelt ett bättre lag. Eftersom allt politiseras här så fick jag höra på stadion att tränaren är från Santa Cruz (den region där USA pumpar in pengar till en liten grupp som vill dela landet och göra det till en självständig stat) så lät han flera bra spelare från La Paz sitta på bänken. Jag har forskat lite i detta. Det verkar helt enkelt vara så att bolivianska landslaget inte tränat så mycket ihop. Evo Morales är för övrigt en väldigt bra fotbollspelare och Maradona och han har blivit kompisar.

America

Fotboll, utdrag ur pjäsen

Fotboll

Ur pjäsen

Hugo II Har du älskat med en svenska någon gång?

Hugo I Si. Många gånger.

Hugo II Jag inte ännu.

Hugo II ler drömskt.

Hugo II Vet du vad jag saknar?

Hugo I Älska?

Hugo I med skämtsam ton.

Hugo II ler utan att ta kommentaren på allvar.

Hugo II Att gå på fotboll.

Hade jag kunnat hade jag gått på fotboll.

Hugo I Varför gör du inte det då?

Hugo II No se.

Hugo I Bolivia har inga bra fotbollsspelare.

Hugo II Inte Chile heller

Hugo I Salas y Samorano.

Hammarby hade en chilensk spelare.

Hugo II A si.

paus

Det saknar jag. Om jag nånsin får lite pengar över skulle jag köpa en biljett till en fotbollsmatch.

Klä mig fint. Gå dit. Och sedan dricka en öl.

Hugo I Och bli nedslagen av rasister som går på fotbollsmatcher?

Hugo II Bueno.

Men då har jag åtminstone fått gå på fotboll.

Har du varit på fotboll någon gång?

Hugo I

(jakande) Mm

Hugo II Här?

lite irriterad

Hugo I

(jakande) aha.

Inte på stadion i Chile i alla fall.

Hugo II Om ett par år är det el mundial. Då kan jag kolla.

På TV.

Hugo I Har du sett Maradona på TV?

Hugo II Nä. Cuál?

Var har du sett det?

Hugo I Argentinsk TV.

En Internet.

Fläsket är borta.

Och kokainet också.

Hugo II De opererade honom på Cuba.

Los cubanos har fantastiska läkare.

Hugo I Han dansar salsa på TV.

Innan hade han väl sett ut som en ko som knarkat för mycket.

Hugo II Han lärde sig väl på Cuba.

Hugo I Argentinarna kan inte dansa salsa.

Hugo II Inte chilenarna heller.

Hugo I Y los bolivianos?

retsamt Indiandans.

Sista föreställningen

Sista föreställningen var på lördagen i Ororu. Salen fylldes av gymnasieelever och en del annan publik. Publiken lyssnade otroligt koncentrerat, de skrattade högt, och de visade ilska mot fackföreningsombudsmannen. Här skrattar de delvis åt andra saker än vad publiken gjort i Sverige. Reaktionen mot fackföreningsombudsmannen är betydligt starkare. Det som är slående är att pjäsen funkar precis lika bra här som i Sverige. Det har nog förvånat oss allihopa. Jag har lärt mig enormt mycket av att hålla i samtalen efter föreställningarna. Jag har stått där och pratat med dem oavsett om det har varit 70 personer eller 700 personer i publiken. Och folk har verkligen pratat, och berättat och frågat. Alla känner någon som är utomlands och jobbar. Alla skulle hellre vilja vara kvar i sitt land och medvetenheten om att det är av ekonomiskt nödtvång är stort. En del får höra historier om att det är helt ok där de där, andra får höra skräckhistorier, om rasism, övergrepp, förödmjukelser och vidriga arbetsförhållanden. De flesta historier kommer från Argentina och Spanien, där många bolivianer är. En tjej ställer sig upp i Ororu och säger, de är inget liv det de lever där, men de kan skicka hem pengar till sina barn. På stadsteatern i La Paz frågar en ung militärstuderande om vad Europa gör för hans far som är papperslös i Spanien. Han vill att hans far ska kunna jobba drägligt, och sedan komma hem och bli stolt över att se sin son har gått färdigt militärutbildningen. Precis så säger han och ser ledsen ut när jag berättar att EU just nu stänger gränser, bygger nya förvar, fler och fler dör när de försöker ta sig in i fästning Europa och regler för hur man kan fängsla och häkta papperslösa förvärras. I Italien 18 månader utan åtal. Många ställer sig upp och talar om vikten att göra Bolivia till en bättre plats att bo på, att fortsätta den förändringsprocess som har påbörjats. Alla vill bo kvar i sitt Bolivia, det handlar om att skapa möjligheterna för det.

America

Vilken sammantraffande

En otrolig resa

Idag är vår sista dag i Bolivia, en del av oss lämnar Bolivia direkt till Sverige för att vara i Sverige redan den 18:e och en del åker vidare till sina semester. Det har varit en fantastisk resa och upplevelse. Ca 800 personer såg Concha tu madre press skrev om oss en del och Tv direkt sänd och intervjuer. Det kändes att vi gjorde ett stort insatts och publiken var enhetlig entusiastisk och jublande att se föreställningen.

Den har varit en del att lära sig av resan.

1- det finns ett stort behov av kulturella insatser i Bolivia. Europa MÅSTE bidra med mera pengar och resurser i bistånd form för att rusta de kultur centern i Bolivia. De fungerar som samling plats för folk, mötes plats och kultur hus. De har sällan värme, riktig teknisk utrustning och ibland enbart plast stolar.

2- Den Bolivianska organisationen existerar inte, Olika Herrar kan bara bestämma sig ett program som är planerat för 3 månader sedan bara läggas ner enbart på grund av deras smak eller maktspel.

3- Den Bolivianska publiken är otroligt törstig efter bra Teater . jag är personligen mycket glad och stlot att Riksteatern kunde nå sin publik över gränser och ha en sådan stor publik siffra ilångt över atlanten. Ca 900 personer i Bolivia såg vår föreställning. Grattis Riksteatern och grattis och stort tack CTM ensemblen. Vi har gjort ännu en stor kultur satsning över gränserna. Svenska Institutets resebidrag var också ett stort hjälp i den Sydamerikanska turnén.

Mansour

Teatro Universitat

Kl 9.30 var vi alla i Universitets teatern i Oruro, vi skulle spela kl 10.30. Tyvärr visade sig att universitet rektorn som alla andra lärare har hastig och lustig bestämd sig att skjuta fram vinter semestern två veckor. (Så fungerar det i Bolivia. Fackliga organisationer bara bestämmer och verkställer sina krav utan att den ens har gått igenom i Bolivianska riksdagen).

Men Spelningen i Oruro den fattiga arbetar staden har varit fantastisk givande för både oss, publiken och arrangören. Vi fick t.o.m träffa en del arbetare som hade jobbat i Sverige som fick lämna landet för några år sedan deras besvikelse var störst.

I samtals stunden var frågorna många och mycket grundliga och viktiga. Gruvstaden mötte oss med öppna famn.

Mansour

Otroligt...

Att vi kan spela i sverige for en publik som bestar av allt fran politiker och teaternordar till byggkillar och rasister ar otroligt nog. Men att vi kan spela for militarer, gymnasieelever, arbetare, urinvanare, politiker, barn och alla andra i Bolivia kanns helt sanslost! Nar vi spelade i Oruro for 200 pers och jag kande hur fantastiskt pjasen mottogs av publiken, som aven har var av blandad kompott, borjade jag nastan grata. Eftersamtalet som america hall i far en ocksa bara att hapna. Sa manga ar sa verbala och politiska och har en enorm koll pa hela problematiken. Aven har far forestallningen folk att vilja prata med varandra om problemet utifran deras perspektiv. Det gar inte ens att forsoka beskriva upplevelsen av den har turnen...

Gustavo

Oruro

Kl 11.30 den 14:e var vi framme i Oruro, Vi var rädda att vägen blir blockerad av arga bönder. I början var vi inte tillåtna att spela i lokalen eftersom borgmästaren och kultur chefen var i bråk och borgmästaren ville köra över Kulturchefen. men det ordnade sig och vi fick spela i kommunhuset i stället.
Föreställningen i den nya kulturhuset i Oruro var fantastik bra ca 200 gymnasieelever och arbetare såg föreställningen och vi hade en fantastisk samtal efteråt. Många av de eleverna som pratades efteråt tyckte att föreställningen verkligen berättar om de och det känns mycket aktuell här i Bolivia.
Mansour

Olvidado! Eso lo he escuchado demasiadas vezes!

Jag kom till teatern igar kl fem och borjade fixa med ljus. Jose-Lois, som tar hand om oss har, gav mig kvallens schema som sjalvklart inneholl massa ny info och andringar. It´s the way of Bolivia. Pa knagglig spanska lyckades jag bade fixa ljuset, scenen och bli intervjuad. Nar jag var som mest narvos gick jag for att byta om och insag att jag glomt mina scenklader och rekvisita i el Alto dar vi spelade i onsdags. Jag sprang fran teatern till hotellet och tillbaka, vilket man inte ska gora pa 3700 meters hojd. Fixade provisorisk rekvisita och lanade Jose-Lois troja och stressade tillslut ner for att ga in och mota Jonatan och martin pa scenen och saga: Olvidado! Eso lo he escuchado demasiadas vezes! - Glomt! Det har jag hort ofta!

I ovrigt vill jag bara tillagga att kvallen var magisk! 600 pers, Rungande skrattvagor, vakumliknande tystnader, rorande tal och en helt fantastisk forestallning...

Helt otroligt! Gustavo

Ikväll spelar vi i Oruro

Nu har vi kört 3 rimmar uppåt ibergen för att spela i Oruro. Gruvarbetarnas stad. Ikväll kl 19.00 (Med reservation för den akademiska 3 kvarten) ska vi spela för vår publik här. Staden är gammal med en colonial still och kalt som f.... Våra hotel rum är ganska kalla och hoppas att vi alla klarar kylan och den tunga luften här i bergen. Folket i Oruro är fattiga men gäden är en del av de. Det ser man direkt på gatan
Mansour

Latinamerika . nu skriver om oss

Latinamerika . nu skriver om oss

http://www.latinamerika.nu/riksteatern-pa-turne-i-bolivia

Martin, Jonatan och fans